Om du bor på en levande plats, i en relation till allt runt omkring dig.
Till sist börjar du se, till sist börjar du höra.
Du lär dig se tecken och mönster i det levande runt omkring dig. Du kan se på molnen, träden, eller älven vilket väder som kommer imorgon eller nästa säsong. Du börjar lära känna de olika vindarna, deras egenskaper och vad de för med sig. Du lär dig tyda snöns olika skepnader och i fiskens inälvor kan du förutspå väder.

Fram till 1900-talets början sågs väderprognoser inte som en vetenskap utan som trollkonst. Idag är väderprognoserna ett dagligt inslag tillsammans med nyheter. Vädret har många skepnader och ändras med årstiderna.

Tack vare väderdata behöver vi inte längre vara lika observanta. Det kan ibland också vara svårt att vara observant då årstiderna inte längre är lika beräkneliga som de en gång var. Om du riktar blicken uppåt under en kväll runt Mikaelidagen kan vintergatan berätta hur stundande vinter kommer bli.

På väderstationen valde vi att dela med oss av en berättelse om en relation, den mellan människan och älven. Vi har gestaltat detta enligt de paradigm som råder här, kring förmedlandet av kunskap. Genom hantverk och berättelser.

Vi började hugga ut en väderkarta ur en trädstam. Inspirerade av inuiterna på Grönland, där de förr snidade kartor ur flytved som hjälp att navigera efter kustlinjen, de gjordes aldrig större än att de skulle rymmas i en vante för att lätt kunna få fram kartan ute till havs.

Väderkartan i Vitsaniemi är monumental till storleken.
I väderkartan finns inskriptioner om hur du kan tyda tecken för att förutspå vädret. Tekniker som används i många generationer innan oss. Kunskap som allt färre besitter. Här får vi följa älven, med strömmen genom åtta årstider.

För ett otränat öga är vår karta mer lik en kaffepinne eller en träskulptur. Den kartografi vi har i dag är tvådimensionell med linjer och/eller färgkoder för att kunna läsa av den. Kartorna vi ser idag är också en produkt av kolonialism. Dels hur de är uppritade, vad som är centrerat, att det finns upp och ner samt fel proportioner.

Berättelsen som vi vill lämna efter oss handlar om att lära känna sin närhet
För var dag har vi tagit bort material från stocken och kartans konturer har börjat växa fram till historien om älven och årstiderna som väg. En linjär berättelse om ett cirkulärt fenomen.